Livet återgår så smått till det normala

Ja, jag börjar vänja mig vid tanken om att caezar inte finns i mitt liv. Har jobbat väldigt mycket och försökt tänka på annat.
Jag har förutom mitt vanliga jobb även börjat på ett nytt, Gullmarsgården. Psykiatrivård, riktigt intressant faktiskt. Pass som heter duga har dom också, imorgon blir det 8-18.30. långa dagar, men dom går faktiskt riktigt fort och det är väldigt fritt! :)
Börjar längta lite efter julen, det är så mysigt! Ska bli kul i år också när Tezz är såpass stor så hon klarar av att öppna sina klappar själv!
Jag har förövrigt alltid sagt att det är enklare att köpa presentar till barn, och visst det står jag fast vid men de är bra krångligt det med! Vet bara en grej jag ska köpa till Tezz. men när man väl går i affärerna så hittar man väl massor.
Jag och Frida funderade på att ta en hel dag utan barn till ullared nån dag, där lär man ju hitta en hel del!

Idag har Terry kommit hem från Norge. Träffa han i ca 15 minuter innan han åkte iväg ocg skulle serva bilen, han kommer väl hem om en stund men då ska jag gå och lägga mig och vid ca 23 - 24 tiden sticker han till Tyskland. blir väll borta minst ett dygn. det är inte mycket man ser av han man jag ska faktiskt inte klaga, nästan värre när han bara går hemma.

Nu tittar jag på mammas pojkar, vissa blondiner ÄR verkligen blondiner det är tydligt!

Min bästa vän är i hundarnas himmel

Caezar och Rebecka

Korad Hälleviks La Traviata, Caezar, fick somna in Onsdagen den 21/10 klockan 16.20.

Vid middags tid på onsdagen ringde veterinären och meddelade att dom hade hittat en tumör i hjärtmuskeln och att det inte gick att ta bort den, blodprov visade att det hade börjat sprida sig också. Ingenting kunde rädda min Caezar.
Jag har aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv.
Idag är det en vecka sedan vi fick åka med honom till Blå Stjärnan, jag åkte dit igen på onsdagen för att träffa honom en sista gång och var med honom in i det sista.
Jag tog med honom i en kista och åkte hem till mina föräldrar där vi begravde honom.
Det var där jag bodde när jag skaffade honom och han verkligen älskade det stället. Det känns väldigt bra att ha honom där.
Det är först nu, fem dagar senare som jag börjar smälta detta och känna mig som en människa igen.
Caezar kommer alltid att finnas i närheten, han ligger säkert i soffan på kvällarna och njuter, skäller när det knackar på dörren och äter upp våra rester.
Han gör alla bus han kan komma på men vi ser det inte.
Athena har aldrig varit ensam i hela sitt liv, man märker på henne att hon saknar honom.
Hon har i princip slutat äta, försöker med allt men hon vill inte.
Min dotter saknar honom och ropar efter han hela tiden och hoppas att han ska komma och ge henne en stor puss!

Men han kommer inte, och kommer inte göra det heller...

När tar tårarna slut?

I förrgår så började Caezars mage svullna, igår hade det blivit värre plus att han var lite hängig.
Jag ringde vetrinären som sa att jag skulle avvakta.

Var tvungen att åka till jobbet, men Terry skulle åka till Dingle och ta med sig Caezar så jag kunde ha lite koll på han endå.

Han började bli tungandad samtidigt som han blev ännu hängigare så jag tog honom till veterinären som sa att det var akut (han sa dock inte varför det var akut) men att dom inte kunde ta det ifall det skulle behövas operation.

Blev rekomenderad att åka till Bohusläns smådjursklinik, ringde kollegerna och sa att jag var tvungen att sluta och kastade mig i bilen och åkte, väl framme tittar veterinären på honom och håller med om att det är akut men säger att dom stänger om två ( !! ) timmar och att det kan ta längre tid än så och skickar vidare mig till Blå stjärnan.

Ringer dom på vägen ner och berättar att vi är påväg. När vi kommer fram och ska ta en nummerlapp så frågar tjejen i receptionen om det var vi med ett eventuellt tarmvred?

Öhh ja ingen har ju sagt till oss vad det är men det kanske...

Vi behövde inte ta någon nummerlapp iallafall för att dom ansåg det vara så akut utan u på ett rum direkt där det samlades tre djursjukvårdare och en veterinär.

Det konstaterades snabbt att det inte var tarmvred.

In på röntgen - Anledning till att han är så svullen är att han är fylld med vätska.

In på ultraljud - njurar och lever ser bra ut. den delen av mjälten dom ser ser bra ut. Hjärtat ser ok ut (men hon påpekar att hon inte är så duktig på hjärtan) Dock är hjärtsäcken helt vätskefylld så hjärtat har svårt att jobba. Över en liter tydligen.

Får besked om att han kommer att få stanna kvar och att vi måste åka hem. Får skriva på en lapp där dom har uppskattat kostnaden till 20,000:-

Innan vi åker vill dom göra en till röntgen på bröstkorgen.

Sedan tog dom honom och gick iväg. Jag fick åka hem med bara ett halsband och koppel, ingen hund!

Min älskade Caezar som har varit mig trogen i 6.5 år. Han fanns i mitt liv innan både gubbe och barn.

Vet inte vad jag ska ta mig till och förstår inte när tårarna ska sluta rinna...

Fick ett telefonsamtal förut där dom berätta att hans levervärden är dåliga. Imorgon kommer en hjärtspecialist och ska undersöka honom. Dom vill göra en lever bipsi men vågar inte förän dom vet att hjärtat klarar av att han blir sövd. Verkar som om dom tror att det är dåligt.

Alla veterinären sa gick bara rakt igenom. nått om att det kan vara det ena eller det andra med dom har inte den blekaste. Kunde vara riktigt allvarligt.

Jag vill bara att han ska komma hem och vara den vanliga busiga Caezar och busa och leka hela dagarna.

Athena saknar honom också, hon har aldrig någonsin varit utan honom...

På toppen av allt så åkte gubben iväg till norge imorse för att prov jobba - se om ryggen håller. Bådar inte gott, han tog med sig tre askar smärtstillande.

Jag trodde att livet inte kunde bli värre, nu vet jag bättre...

Vet inte vart jag ska ta vägen, har ingen att prata med.

Det är jag Tezz och Athena nu...

Äntligen har jag fått tummen ur!

Har så länge tänkt skaffa mig en blogg där jag kan skriva det som jag behöver få ur mig men ingen vill lyssna på! Idag fick jag tummen ur!

Tar förmodligen ett tag innan jag kommer in i det men det ska nog bli bra.

Jag förstår inte hur helgen kan gå så fort! Det var så mycket jag hade tänkt göra och så mycket jag hade tänkt hinna med, men vad har hänt? Ingenting!

Nu sitter hela familjen framför tv:n och tittar på djursjukhuset och äter onyttigt - vilket det blivit alldeles för mycket av denna helgen!

Imorgon blir det jobb 15-21.30, usch mår dåligt bara av tanken!