Min bästa vän är i hundarnas himmel

Caezar och Rebecka

Korad Hälleviks La Traviata, Caezar, fick somna in Onsdagen den 21/10 klockan 16.20.

Vid middags tid på onsdagen ringde veterinären och meddelade att dom hade hittat en tumör i hjärtmuskeln och att det inte gick att ta bort den, blodprov visade att det hade börjat sprida sig också. Ingenting kunde rädda min Caezar.
Jag har aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv.
Idag är det en vecka sedan vi fick åka med honom till Blå Stjärnan, jag åkte dit igen på onsdagen för att träffa honom en sista gång och var med honom in i det sista.
Jag tog med honom i en kista och åkte hem till mina föräldrar där vi begravde honom.
Det var där jag bodde när jag skaffade honom och han verkligen älskade det stället. Det känns väldigt bra att ha honom där.
Det är först nu, fem dagar senare som jag börjar smälta detta och känna mig som en människa igen.
Caezar kommer alltid att finnas i närheten, han ligger säkert i soffan på kvällarna och njuter, skäller när det knackar på dörren och äter upp våra rester.
Han gör alla bus han kan komma på men vi ser det inte.
Athena har aldrig varit ensam i hela sitt liv, man märker på henne att hon saknar honom.
Hon har i princip slutat äta, försöker med allt men hon vill inte.
Min dotter saknar honom och ropar efter han hela tiden och hoppas att han ska komma och ge henne en stor puss!

Men han kommer inte, och kommer inte göra det heller...